2/12 01:30

Först undrade jag varför jag inte såg någonting. Det var inte mörkt, det var bara ingenting. Jag undrade om jag hade glömt att öppna ögonen, men det fanns inga ögon att varken öppna eller stänga. Jag upptäckte att jag inte heller hörde något. Ingenstans fanns ett ljud, inte ens det svaga suset som annars brukar fylla mitt huvud under absolut tystnad. Jag har tappat mina sinnen, tänkte jag, men upptäckte i samma stund en lätt vibration. Det är ändå något som existerar. Vibrationen kom underifrån, från underlaget jag låg på. Jag blev medveten om min tyngd. Lättad konstaterade jag att jag hade någon form av känsel kvar. En vibration på min högra sida. Jag försökte röra mig, men det var omöjligt. Som om det inte fanns något att röra. Istället försökte jag föreställa mig vad det var jag låg på. Något kallt och hårt. Något som omslöt mig. Jag ligger inte på det, tänkte jag, jag ligger i det. Ett stick av skräck; levande begravd? Men det stämde inte, jag kände även luften runt mig, en svag vind. En rotation. Det är därifrån vibrationen kommer; något roterar nere i jorden och jag roterar med det. Jag lät det ske, sögs ner i den långsamma rörelsen. Det gick snabbare och snabbare. Efter en stund fanns inget annat än rotationen. Inga tankar, inga känslor, ingenting.

home